Bara för att man har en liten hund betyder det då att man inte får höja rösten eller säga ifrån på ett skarpt sätt? Det är inte ofta jag höjer rösten åt mina hundar.. med dom gånger jag gjort det har folk runt omkring tittat konstigt på mig, som om de tänker att "stackars hund! Vad den lilla får stå ut med" Så kanske det inte är men just i det ögonblicket som jag faktiskt säger till på skarpen till mina hundar känns det fel! Medans jag kan ryta hur jag vill åt Hera.... fast hon bryr sig inte ett skvatt iofs. Inte Tiffany heller. Hon beteèr sig ofta som om hon varken träffat hund eller vart ute bland folk särsilt ofta. Och då menar jag åt det mer possetiva hållet! Jag har heldre en hund som är FÖR PÅ, än en som håller sig undan! Jag gillar hundar som är näst intill jobbigt på! glada, posstiva, hoppiga och helt galna! Det är min typ av hund och sådan är också Tiffany! Glad och Possetiv till ALLT! Men det får inte gå till överdrift! Bara för att man ser en hund på 100 meters avstånd behöver man inte gnälla och ibland skrika för att få uppmärksamhet av hunden 100 meter bort och mer ju närmare hunden kommer! Det kallar jag överdrivet! Och då måste man ju kunna säga ifrån att så beteèr man sig inte.. tycker inte jag! Då känns det som om folk runt omkring tycker synd om min hund... För den är ju bara så söööt!
Men är det så? Eller är det bara jag som tror att det är så? För jag kan ju säga att man träffar mer hundar som överdriver av de små sorterna än de större?
Jag försöker så gott det går att avleda mina hundar med godis och den mer "fjäskiga metoden" ;)
Ibland funkar det, ibland funkar det inte alls! Men det hör ju till.... Ja detta var bara en tanke efter promenaden jag hade nyss. Då var jag tvungen att ryta till på mina hundar. "Elaka kärring" ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar