Kom alldeles precis hem efter at ha tillbringat kvällen på förlossningen. Har inte kännt några fosterrörelser sedan igårkväll och blev oroolig. Ringde in till förlossningen och dom ville ju såklart att vi skulle komma in. Lämnade Leja hos farmor & farfar och bar iväg. UL, gynundersökning, CTG och blodtryck. Allt såg fint ut.
Andreas jobbar ju kväll så han fick komma hem. Vi var så rädda både jag och han. Vi hade nästan befarat det värsta. Ni kanske tycker det låter töntigt, men man blir så otroligt rädd! Konstigt hade det vart annars. Den här bebisen är så aktiv hela tiden! Det hände ju inte ett skit när jag låg och försökte få igång den. kände ju inte ens av en liten knackning.
Väntan på att doktorn skulle komma va längre än längst! Andreas fick ont i magen och jag höll blev helt svettig. Men när vi fick se bebisen på skärmen och doktorn hittade hjärtat föll alla stenar ner. Allt är okej, bebisen rörde på sig! Glada vi blev!
Så lilla lilla bebis! Sluta skräm oss sådär! Nästa gång vi besöker det där stället ska du vara på väg ut, LEVANDE!
Fy de måste varigt otroligt jobbigt.. men tur att allt e bra :D kram på er
SvaraRadera