tMan märker att graviditeten börjar gå mot sitt slut nu. Som tur är!! Skönt o veta att det är sista graviditeten ialf, även om det är mysigt o så men det är mysigare att ha sin bebis ute. Trött är jag konstant men jag känner endå av att jag börjar bli piggare på mornarna. Men desto tröttare på kvällen sen. Skulle lätt kunna lägga mig för natten samtidigt som Leja vid sju-tiden.
Lätt irreterad, sur och tvär är jag med, och tyvärr så går väll det mesta ut över Andreas.... Då blir han sur och så bråkar vi lite. Allt är inte alltid en dans på rosor. Tänker inte sitta här och säga att vi lever på moln här, men vi är kära och vi älskar varandra. Bråkar gör väll alla någon gång?
Jag kan börja lipa utan någon direkt anledning. Sitta vid köksbordet och bara lipa över hur synd det är om mig som måste gå igenom precis allt själv. Men sen fick jag en kram av Andreas och då var jag ju inte själv helt plötsligt. Leja kom ut också och satte sig mitt i mot mig och sa med världens mest sorgsna och ödmjukjukaste röst "Stackars mamma, gråt inte mamma! Men mamma då..." Då blir man glad igen och glömmer det man gjort den senaste timmen. För det finns verkligen inget som är bättre eller som får mig gladare än min familj! Andreas, Leja, och alla tre hundar är allt + allt för mig!
Är i vecka 30+1 nu, skrev fel på kortet som är längre ner. Gick in i vecka 31 igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar