Kom alldeles precis hem......

Kom alldeles precis hem efter at ha tillbringat kvällen på förlossningen. Har inte kännt några fosterrörelser sedan igårkväll och blev oroolig. Ringde in till förlossningen och dom ville ju såklart att vi skulle komma in. Lämnade Leja hos farmor & farfar och bar iväg. UL, gynundersökning, CTG och blodtryck. Allt såg fint ut.

Andreas jobbar ju kväll så han fick komma hem. Vi var så rädda både jag och han. Vi hade nästan befarat det värsta. Ni kanske tycker det låter töntigt, men man blir så otroligt rädd! Konstigt hade det vart annars. Den här bebisen är så aktiv hela tiden! Det hände ju inte ett skit när jag låg och försökte få igång den. kände ju inte ens av en liten knackning.

Väntan på att doktorn skulle komma va längre än längst! Andreas fick ont i magen och jag höll blev helt svettig. Men när vi fick se bebisen på skärmen och doktorn hittade hjärtat föll alla stenar ner. Allt är okej, bebisen rörde på sig! Glada vi blev!
Så lilla lilla bebis! Sluta skräm oss sådär! Nästa gång vi besöker det där stället ska du vara på väg ut, LEVANDE!

Amstaff Pretty Poison & Diva Sting.mov

Har lagt upp den här videon förut på facebook. Men den här videon är inte lika, den här är mycket bättre!
Underbar video. Nog den bästa jag sett.... hihi.

Pulka bakom Hera.....

Tog med kameran för en gångs skull idag när vi var ute. Inga höjdarbilder direkt men motiven är underbara! Leja älskar att åka pulka bakom Hera och Hera älskar att få jobba lite extra och få dra lillmatte genom snön.

Nu hoppas vi på att det kommer mera snö och att det får stanna! Är trött på allt slask och trökväder. Leja vill komma ut på sparken igen! Då får ju jag åka med på ett hörn också! =)

Planer för framtiden

Sitter här och planerar för framtiden. Det är ju kul när man kommer fram till lösningar!
Jag ska väll inte skriva att jag ångrar att jag påbörjade en USK utbildning, det gör jag inte! Men denna tiden som jag lägger ner på detta nu hade jag kunnat läsa till något som jag verkligen brinner för. Jag erkänner att USK-Jobb inte är något för mig igentligen. Mår illa och blir yr så fort man pratar om organ och blod i kroppen... Men det är klart. Det har ju vart nyttigt och jag har ju lärt mig en hel del intressant. Dessutom fick jag ju chansen att jobba på ett underbart ställe som jag verkligen trivdes på. Men nu ska jag välja "rätt" väg. Den vägen går åt hundarnas håll.

Jag ska gå en hunddagisföreståndare utbildning inom kort, så fort jag är klar med usk kurserna och när jag vart mammaledig ett tag.

Jag ska gå en "starta eget kurs" för att kunna öppna mitt eget hundagis

Jag ska gå uppfödarutbildningar för att i framtiden ansöka om mitt eget kennelnamn.

Utöver detta ska en del smått och gått göras imellanåt. Jag vill läsa till hundinstruktör och kunna erbjuda olika kurser och andra tjänster på mitt lilla dagis.

Det blir en lång väg dit, jag kommer nog inte klara att komma dit på egen hand, behöver hjälp på traven och det vet jag att jag får! Kommer heller inte kunna göra detta utan pengar. Jag har ju en familj som ska försörjas, därför måste jag ju jobba samtidigt.
 Men nu vet jag vad det ska bli av mitt liv. När jag kommer dit får jag se helt enkelt =)

De var en gång en brilljök!

Hemma ifrån en kort resa till staden. Skulle göra ett besök på Synoptik för linskontroll. Men det slutade med att jag istället stod och valde ut ett par bågar. och linserna kommer senare. Jag har sår på hinnan i både vänster och höger öga så det ska läka utan linser. Det förklarar varför jag är så ljuskännslig och inte kan ha smink. Det ska bli skönt att bli en brilljök!

När vi kom hem möttes vi verkligen av en överaskning! Haha, kan bara säga att vi är glada över att alla hundar va hemma och i behåll! Nu är det förjäkla kallt här inne och ska värma upp oss med våran fejkade kamin och kaffe!

vecka 28+5

Igår var på på MVC och så tog jag sockerprovet för diabetes.
Alla värden såg jätte bra ut. Men jag måste erkänna att det är väldigt jobbigt att sitta där och vänta så länge. Man tar blodprov, dricker sockervatten och får sen sitta och vänta i två timmar på att ta ett kapilärprov. Medans jag väntade på att ta kapilärprovet så gjorde jag en bebiskontroll. Hjärtslagen låg runt 143 och allt såg bra ut även där.

Jag är nu i vecka 28+5 och jag mår väll bra, förutom att den där tröttheten som man inte kan komma undan hur mycket man än sover bara ökar för var dag. Antar att det beror på att jag inte kan sova så mycket på nätterna heller för att jag har så ont i ryggen och får kramper i ben och mage. Samtidigt måste jag ta det lugnt på dagarna för att annars går ryggen mitt i tur och jag blir liggandes i två dagar.

Men det är bara att försöka hålla ut. I Mars är det dax och det är ju "bara" 12 veckor kvar till BF!
Den 27 Januari är det dax för UL nr 3.

Denver spelar död

Efter myyycket träning har han äntligen fått in det! Jag måste erkänna att han är inte enkel att träna sånt här. Har är inte trög, bara att han har svårt att fokusera.

Hur som helst, kolla min söting!!

Nyårsafton!

Hoppas ni alla hade en bra nyår?! Såg efter era hundar och tog det lugnt med alkohol och smällare!
Här vart det mycket lugnt. Bästaste Madeleine och Gabriel kom förbi. Vi åt god mat och hade det så trevligt så! Hundarna lekte och Leja vart så himla farsinerad av alla raketer.

De små hundarna är inte alls berörda av smällarna (Så länge inte Hera visar något) Hera hat alltid vart super nervös. Igår tog hon det väldigt bra endå! Pep lite och kikade ut genom fönstret, men inget mer =) Skönt!

Därimot blir jag riktigt förbannad på folk som är respektlösa! När jag gick ut med de små hundarna runt nio tiden stannade Denver för att nosa på husväggen, en unge stod på baksidan och kikade på oss en stund, sen var han bara tvungen att komma fram och sätta sig mitt på gågatan och sätta sig för att försöka tända av en raket. Som tur var tände aldrig hans tändare och vi hann komma därifrån. Mina små hundar är inte särsilt rädda för raketer o så, men jag vill inte heller att de ska bli rädda. Det räcker med en shock så är det förstört sen.
För det första så får han inte ens ha med raketer att göra alls, han är alldeles för liten. För det andra får han inte stå mitt imellan husen och smälla av en raket i så tätt bostadsområde. Det är sånna som han som får mig att vilja förbjuda raketer. För det tredje, vart var hans föräldrar?! Hur oansvarig förälder kan man vara som låter små barn springa runt med sånt??! Jag blir lätt arg när det gäller raketer.
Har aldrig gillat raketer, kommer aldrig göra det heller!  Pappa försökte ofta få ut mig för att tända raketer när jag var liten, men mitt intresse fanns verkligen inte.
Det är jätte fint att tittta på och så länge man sköter sig och håller sig borta från bostadsområden, där man kan skrämma hundar tycker jag att det är okej.

Hur som helst så var kvällen toppen! Tack underbara Madeleine och Gabriel för att ni ville fira denna kväll med oss! <3