Min nya lilla tik jag har är är väldigt energisk av sig. Det räcker att vi möter en människa utan hund så börjar hon gnälla. Hon bönar och ber om att personen ska stanna och klappa henne. Hon är så otroligt folkkär att hon kan inte hejda sig. Hon är envis också! I början när vi mötte andra hundar skällde hon helt hysteriskt, högt och länge nästan ylade ibland. Nu har vi lyckats att få det jobbiga skallet till gnäll istället. Men inte går jag omvägar när jag möter andra männsikor eller hundar! Jag har gjort tvärt om! Om jag kommer till en korsning där ena vägen är tom på folk, och den andra är ett helt gäng med hundar och männsikor, ja, då väljer jag heldre vägen där det står en folkgrupp med sina hundar! Det är ju gietvis för att jag vill få kontroll över hennes fjantiga beteènde! Ja, jag tycker det är fjantigt! Många gånger kan man tro att hon har vart instängd hela sitt liv och kommer ut i världen för första gången! Överdiven är hon. Med detta vill jag också säga att många tror att Kineser är små sällskapshundar som bara nöjer sig med att gå runt kvarteret några gånger om dagen. Så är inte fallet! Rasen älskar att hänga med på aktiviteter, och de blir inte trötta av lite spring i trädgården. Inte mina iallafall. Därimot kan de ligga och mysa en hel dag utan problem och inomhus är de oftast lugna, de leker ju såklart med varandra, men långt ifrån vad de gör ute! Men i Tiffanys fall måste jag hitta något som tröttar ut henne på riktigt! Längtar tills snön försvinner... då ska hon få testa på att spåra. Det om något borde trötta ut hennes gulliga lilla huvud!
Det är tråkigt att se folk gå omvägar med sina hundar för att de är jobbiga under mötet. Bättre blir det inte för det. Jag är ingen expert på ämnet men nog ser jag att det blir bara bättre och bättre ju mer vi tränar och möter folk med eller utan hundar!
